Det
mol en sång
i mitt barnahjärta,
så mången gång
består dess svärta
i nostalgi,
gnolad av en röst
med välkänd dialekt,
ger en smula tröst
för hopp som är släckt
av nostalgi.
Det gol en tupp
i barndomsinne,
beskådar med lupp
mitt gamla sinne
i nostalgi.
Så löper
dag
efter anna ut,
kvar står jag
i ett uppförslut
av nostalgi. |

|