Bland kisel och maskar
i myllande gjord
var slipsar ej traskar
inga vetenskapsord

små höstsådda lökar
i väntan på gott,
inga lagens hökar
utan kölappens lott,

bland kvistar och grenar
små spirande skott
gror rofyllt och menar,
"det som är satt är sått."

Och utöver detta
kan manchetter gå,
spekulera, träta
vad motioner må spå.

Bland myror och baggar
finns ingen kongress,
där fyrklöver vaggar
fri från radio och press
är meningen simpel,
ett sagolikt spel
flaggar med vimpel
fri från rätt eller fel.

Dock kommer den dagen
då fackman går ner
på knä, akta magen
inspekterar och ser

att lökar de växa
av inombords kraft,
utan tentor och läxa
har de hjässan på skaft.

En stjälk spirar trottsigt
rättfärdigt och ny
med näring från rostigt
regndroppsförkromat bly.